Notice: Undefined index: p in /home/oqqkmekd/public_html/heligakoranen.se/index.php on line 26

Notice: Undefined index: find in /home/oqqkmekd/public_html/heligakoranen.se/index.php on line 35
Heliga Koranen
BETA
Quraysh

قريش

Quraysh (Quraysh)

Namn: Surah Quraysh (Quraysh)

Övriga benämningar: Ilaf

Antal verser: 4

Stad av nedsändelse: Mecka

Ordningsföljd i den heliga Koranen: 106

Ordningsföljd i nedsändelse: 29



Nämnda belöningar och effekter av recitation:

Profeten(S) sade: ”Den som reciterar denna surah kommer att belönas tio gånger antalet personer som rundvandrar kring Ka’ba eller gör i’tikaf där.” (Majma’ al-Bayan volym 10 s 543)



Huvudsaklig ämnesfokus: Guds välsignelser över Quraysh – för deras sämja, Meckas centrala ställning, Qurayshs vinter- och sommarfärder, försörjning och säkerhet – två av Guds stora grundläggande välsignelser



Helhetsinnehåll och sammanhang av nedsändelse:

I denna surah beskriver Gud Sina välsignelser över Quraysh; välsignelser som visade sig framförallt i deras sämja och förtrolighet. Till följd av Guds skyddande av Ka’ba gentemot Abrahas elefanthär, hade Meckas centrala ställning kommit att befästas ytterligare samtidigt som Quraysh därav erhöll större respekt från andra folk. Befintligheten av Ka’ba i Mecka samt tryggheten som Gud lät sprida sig över detta heliga land fick många fler att vallfärdas till Mecka årligen. Detta medförde även att handelsutbytet frodades och det kulturella flödet till Mecka ökade samtidigt som även Quraysh själva kunde i skuggan av denna trygghet som Gud hade skänkt dem, ha säkra och framgångsrika vinter- sommarfärder till Jemen och Sham (Palestina, Syrien, Libanon och Jordanien området) utan risk för plundring. Säkerheten som Gud försåg Quraysh med gav de alltså ett speciellt anseende bland folk och gjorde att de kunde utan oro för plundrare och andra fienders anfall leva i Mecka och bedriva handel i trygghet. Således påminner Gud dem om att dyrka Herren av Ka’ba; Han som såg till deras försörjning och tryggade dem från osäkerhet.

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

106:1

لِإِيلَافِ قُرَيْشٍ

Lieelafi qurayshin

För sämjan [och samhörigheten] av Quraysh

Ilaf: begreppet ”ilaf” kommer från ”olfa” som innebär ett samlande medföljd av sämja, sammanhållning, samhörighet, förtrolighet, enighet och trygghet.

Quraysh: namnet Quraysh är namnet av Profetens(S) stam som förgrenades i flera släkten varav ett var Profetens(S) släkte som kallades Bani Hashim. Själva namnet ”Quraysh” tros enligt många språkvetare och Korankommentatorer härstamma från namnet på ett stort havsdjur som slukade alla andra djur enkelt. Enligt denna förklaring hade Quraysh-stammen fått detta namn för deras styrka och makt samt för deras utnyttjande av denna makt. Detta medan en del andra språkvetare har angett att ”quraysh” kommer från ”qarsh” som innebär att intjäna och handla. Således åsyftar namngivningen det faktum att Quraysh-stammen till stor del ägnade sig åt att bedriva handel. Begreppet kan även innebära inspektion och övervakning och då Quraysh brukade söka nyheter om vallfärdarnas tillstånd, och därmed hålla dem under sin uppsikt och ibland skynda till deras hjälp, kan det vara en av namnets grunder. Samling är ännu en av begreppets betydelser och då Quraysh-stammen hade en speciell samling och sammanhållning kan det vara ytterligare en infallsvinkel till denna namngivning. Quraysh kan även vara en av deras förfäders namn efter vem stammen blev uppkallad.

Denna surah inleds med att tala om den trygghet och harmoni som Gud grundlade, däribland genom att utplåna Elefantens här som avsåg att ödelägga Guds Hus Ka’ba och med det Mecka och dess folk [se även 105:1-5]. Detta för Quraysh att nå en sämja och känna förtrolighet till det heliga landet, vilket i sin tur förberedde läget inför den heliga Profetens(S) ankomst.

Det faktum att Mecka hade en unik centralitet och säkerhet gjorde att Quraysh och andra Meckabor hade slagit sig till ro och bebodde det området. Många av Arabiens invånare färdades årligen till Mecka för att visa vördnad till Ka’ba och utföra vallfärdsritualer. Även handelsutbyte och deltagande i poetiska sammankomster utgjorde ett viktigt motiv för dessa färder och gjorde Mecka till en central punkt för ekonomisk och kulturell tillväxt. Alla dessa välsignelser frodades tack vare den speciella säkerhet som gjorde Mecka till en trygg och välbärgad stad. Hade Meckas säkerhet fläckats av exempelvis framgången av Abrahas elefanthär skulle människor inte längre ha känt någon trygghet och den sämja och förtrolighet som kopplade dem till detta land skulle ha gått förlorad. Således är det avsedda i versen den sämja som länkade Quraysh-stammen med det heliga landet Mecka och Guds Hus Ka’ba.

Allt detta till trots, och trots att Profeten(S) var från Quraysh-stammen, kom de att bli bland Profetens(S) och Islams värsta fiender. Historien tyder på att Quraysh hade under jaheliyya-tiden (ignoransens era – förislamiska tiden) tendenser till att vilja kontrollera och exploatera människor. När Profeten(S) kom med Islams frigörande budskap som värdesatte människans frihet och samhällets självständighet, hamnade Qurayshs egennyttiga och orättfärdiga intressen i fara. Det ledde till att Quraysh satsade alla sina krafter på att stoppa Profeten(S) och spridandet av Guds budskap – först genom att försöka övertala honom, sedan genom att försöka köpslå och förhandla med honom, därefter genom att hota honom och vidare genom att verkställa sina hot via propaganda, sanktioner och öppna krig samt via spionage och interna agenter som till synes stod bland muslimernas led, eller låtsades vara fredliga vänner, men saboterade och slog till inifrån. Således avhöll sig Quraysh inte från att smida alla möjliga planer och begå de mest fientliga dåden mot Profeten(S) och hans följe i syfte att bekämpa Guds budskap. Även efter att Profeten(S) inträdde Mecka och Islams fredliga seger över Guds fiender och deras sammansvärjningar och hätska attacker var ett faktum, fortsatte många av dem, i synnerhet några framstående överhuvuden som Abu Sufyan, att konspirera i hemlighet [se även 110:1]. Detta fastän de på ytan uppvisade att de hade accepterat Islam. Men falskheten av deras påståenden gav sig i uttryck via deras handlingar och genom deras sabotage, särskilt efter Profetens(S) bortgång. Detta slutade med att Bani Umayya och Bani Abbas, två av Qurayshs andra släkten, tog över makten efter några år och upprättande två av de mest förtryckande tyranniska väldena genom historien. Dessa släkten initierade några av de grymmaste förföljelserna och gjorde sig skyldiga till några av de värsta blodbaden enligt historiens vittnesmål. Det spår som de var föregångare till har funnits i varje tid och gör sig påmind än idag, inte minst vår samtid i form av grupper som stoltserar med att vara deras ättlingar, ser dem som sina ledare och skoningslöst följer i deras fotspår. Detta klargör även att samma linje av batil (orätt, orättvisa och osanning) löper igenom historien och försöker till vilket pris som helst släcka ljuset av haqq (rätt, rättvisa och sanning) med alla medel. Deras namn och frontfigurer må variera men deras metoder är likartade då deras ledare, syfte och mål är densamma och då de alla hör till Shaitans följe. Men sant som Gud har sagt det, kommer de att få hållas ett tag men de kommer aldrig att lyckas då segern hör till Gud och Han har utlovat övertaget av Sitt ljus. [se 61:8-9]

106:2

إِيلَافِهِمْ رِحْلَةَ الشِّتَاءِ وَالصَّيْفِ

Eelafihim rihlata alshshitai waalssayfi

Deras sämja [under deras] vinter- och sommarfärder

Rihla: begreppet ”rihla” kommer ursprungligen från ”rahl” som är det täcke eller den sadel som sätts på ett riddjurens rygg. Sedan har begreppet kommit att referera till själva kamelen och även innefatta de resor som utfördes med riddjur eller andra färdmedel.

Vidare förklaras den nämnda sämjans avseenden som innefattade Quraysh vinter- och sommarfärder från Mecka till andra områden, framförallt Jemen och Sham, i handelssyfte.

Det avsedda i versen kan vara samhörigheten och förtroligheten till det heliga landet som Gud lät uppta Quraysh och som gjorde att de älskade Mecka och fortsatt återvände till den från sina handelsfärder. Det kan även avse den trygghet och sämja som Quraysh fick till sina vinter- och sommarfärder genom vilka de försörjde sig.

Dessa färder var möjliga och blomstrade än mer efter att Gud försvarade Sitt Hus, Ka’ba, med fågelarmén och tryggade Mecka och dess omgivning. Den säkerhet som rådde över Mecka var en av de faktorer som fick Quraysh att inte tjusas av de fördelar och gynnsamma förhållanden som Sham och Jemen hade att erbjuda och fick de att alltid komma tillbaka till Mecka. Detta trots att Mecka är belägen mitt ett kargt område med knapp växtlighet och vidsträckta ökenmarker omkring. Hettan, bristen på växtlighet och framförallt vatten, gjorde även boskapsskötsel relativt svårt i området. Handelsutbyte via karavaner som kom till Mecka utgjorde följaktligen den huvudsakliga inkomstkällan. Detta medan Qurayshs karavaner brukade på vintern bege sig mot syd, till Jemen som hade varmare klimat, och på sommartid begav de sig norrut till Sham-området (dagens Syrien, Palestina, Libanon och Jordanien) som hade svalare väder och mildare klimat. Både Jemen och Sham var bland dåtidens viktigaste handelspunkter och Mecka och Medina, tidigare kallad Yathrib, hade kommit att bli en förbindande länk mellan dessa två punkter.

En annan möjlighet är att versen refererar till den sämja som Gud lät uppstå mellan Quraysh själva i första hand och vidare mellan Quraysh och andra folk som de mötte under dessa stora vinter- och sommarfärder. Detta då deras färder blev ett föremål för deras ökade sämja och samhörighet med varandra och även medförde att de inför varje resa gemensamt valde en bland sig som ledare för färden. Den mirakulösa händelsen med Abraha och hans elefanthär hade å andra sidan blivit vida känt och i dess följd hade Qurayshs anseende också ökat markant. Efter denna händelse bemötte folk Quraysh med stor respekt och värnade om deras karavaners säkerhet extra mycket. Även rövare och plundrare avstod från att anfalla deras karavaner samt från att attackera Mecka. Detta var en väldigt viktig inverkande faktor för Quraysh; både för deras färder och för Meckas position. Visserligen gjorde sig Quraysh inte förtjänta av dessa välsignelser och tvärtom visade otacksamhet genom sina förbrytelser och vinningslystnad, men då Guds älskade Profet(S) skulle komma att resa sig bland dem och från detta heliga land, bäddade Gud för dess grunder med dessa välsignelser.

106:3

فَلْيَعْبُدُوا رَبَّ هَٰذَا الْبَيْتِ

FalyaAAbudoo rabba hatha albayti

Så skall de dyrka Herren av detta Hus

Följaktligen fastställs att Quraysh ska dyrka Gud, Ka’bas Herre; Herren som har skänkt dem sämjan och samhörigheten, försörjt dem och tryggat deras land och deras vinter- och sommarfärder.

Med andra ord uppges det att den Herre som har ordnat deras tillvaro på bästa vis och tillgodosett deras behov av försörjning och trygghet, fastän de omgavs av svåra geografiska och sociopolitiska omständigheter, är Ka’bas Herre. Det ter sig även självklart att Quraysh borde ha vänt sig till Gud i tacksamhet på eget bevåg till följd av alla dessa välsignelser som Han hade skänkt dem. Dessa välsignelser borde i själva verket ha fått dem att hänge sig än mer åt dyrkan av den Herre som försedde dem med levebröd och tryggade dem från alla omgivande hot.

Genom besegrandet av Abrahas elefanthär som hade kommit för att förstöra Ka’ba, avvärjde Gud alltså å ena sidan den ödeläggande skadan som osäkerhet och otrygghet för med sig och å andra sidan etablerade Meckas ställning ytterligare och bringade många privilegier och förmåner Meckas väg. Detta bland annat genom den blomstrande handeln som började frodas. Denna storslagenhet var i själva manifestationen av profeten Ibrahims(A) accepterade och beviljade duaa (åkallan) som han bad om när han, tillsammans med sin son profeten Ismail(A), fick uppdraget att på Guds order återuppbygga Ka’ba [se även 2:124-141 och 14:35-41]. Men de som förnekade essensen av Guds budskap och avvek från profeten Ibrahims(A) lära, försummade även dessa välsignelser och förnekade dem med deras otacksamhet. De gick så långt att de ägnade sig åt shirk (polyteism och avgudadyrkan) och till och med placerade sina avgudar, som de karvade själva i sten eller täljde i trä, omkring och inuti Ka’ba. En av de smärre världsliga konsekvenserna blev att Qurayshs namn numera associeras med otro, avgudadyrkan, falsk stolthet, egensinnighet och envishet.

106:4

الَّذِي أَطْعَمَهُمْ مِنْ جُوعٍ وَآمَنَهُمْ مِنْ خَوْفٍ

Allathee atAAamahum min jooAAin waamanahum min khawfin

[Han] som matade dem från hunger och tryggade dem från rädsla

Se kommentar för 106:3